"Lunchklubben" har haft utflykt idag. En av medlemmarna skulle firas för att hon nyss fyllt år. Vi styrde kosan, som så ofta förr, till den lilla staden söderut. Staden har många söta caféer och vi valde ett med mycket atmosfär och en trevlig bakgård.
Vi åt goda foccacia, min med chèvre, valnöt och honung, pratade om livet, fick tårar i ögonen för att i nästa stund gapskratta åt något dråpligt. Sedan tog vi en sväng till en plantskola, där det blev en knubbig pelargon för min del. Den får stå i köksfönstret och lysa.
Från det ena till det andra. Jag har gjort en iakttagelse, som jag vill dela med mig av. När jag åkte omkring i familjebilen för några år sedan, hälsade personer i hjullastare, grävskopor och traktorer på mig utan att jag hade en aning om vilka de var. Nu för tiden, när jag susar omkring i min gröna ärta, så hälsar tjusiga karlar på mig och jag har inte en susning om vilka de är. Men jag misstänker att det inte är mig de hälsar på. De hälsar på bilen! I samhället bor nämligen en mörk skönhet som kör omkring i en likadan bil som jag gör. Och att hjullastarna hälsade på familjebilen berodde på att Maken jobbade på Fritidsförvaltningen.
Morsning!
3 kommentarer:
Nu är du för
blygsam!! Vem vet, du kanske har hemliga beundrare! Tror jag eftersom du är den människa du är...betyder mkt för mig.
Hälsar den mörka skönheten!
Kramar
A
Men... då är det ju dig de hälsar på iallafall!! För du är ju en mörk skönhet, vet jag ju!
Såg verkligen mysigt ut med det lilla cafeét... lite Astrid Lindgren-stuk över det hela! Här i Umeå får man leta efter sådana mysiga små fikaställen...
Varm kram.. och tack för mycket, som alltid!
A: Tack A, som är den mörka skönheten i byn.
Elisabeth: Du är så rar! Jag blir så glad åt dina kommentarer. Vi kanske kan fika tillsammans i Umeå i sommar. Eventuellt når vi din stad i början av juli.
Skicka en kommentar