Maken drog i klocksträngen. Blåsorkestern och hemvärnsgubbarna marscherade. Göken gol. Kören sjöng Sverige är mitt allt på jorden. Kort sagt: Nationaldagen blev firad ordentligt.Min kära kusin kom susandes i sin Saab och gjorde oss sällskap.
I förmiddags skramlade vår FN-förening bössa utanför vallokalen och lockade även en del att delta i en tipspromenad, Walk the World, för att samla pengar till skolmat till svältande barn i världen.
Katten surar för att vi ger oss iväg för att rösta. Efter röstandet åkte vi en sväng i den vackra försommarkvällen. Den stunden rymde så många ljuvligheter: daldockor och liljekonvaljer i skogskanten, gökens rop i öster, en kraftig råbock i en glänta bara 20 m bort, svarta korpar som lyfte och flög ut över nejden, milsvid utsikt... Och då tänkte jag: Det är nu som livet är bäst. Inte sen.
1 kommentar:
Det har du rätt i M och du är bra på att ta vara på livet! Kramis/E
Skicka en kommentar