Mitt i natten ringer telefonen. Vi tittar yrvakna på varandra och försöker förstå vad det är som låter. Maken tar luren. Tusen tankar hinner fara genom huvudet: - Vem är det? Har någon gjort sig illa?
Samtidigt vaknar barnbarnet i rummet bredvid och börjar gny. Jag hämtar henne medan Maken lyssnar på orolig väninna och försöker sedan ringa olika samtal för att hjälpa.
Det tar flera timmar innan vi kommer till ro och somnar alla tre igen. Jag har dagens begravning av en kär kollega i tankarna också. Många intryck och känslor som ska bearbetas.
Kvart i sex vaknar jag igen utan att ha blivit väckt av väckarklocka eller barnbarn. Sömnbristen märks genom att jag blöder näsblod.
Nu har vi ätit frukost alla tre och barnbarnet har med hjälp av pincettgreppet ätit bananskivor. Nu undersöker hon vardagsrummet minutiöst: varje knopp, varje sladd, varje handtag ska pillas och smakas på. Så nu ska jag gå och hjälpa Maken med övervakningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar