Har väntat på det där telefonsamtalet hela dagen. Känner mig som en tonåring som har telefonen med sig hela tiden. Ring någon gång! Visserligen har telefonen inte varit tyst. Rara vänner har ringt och undrat, men Doktorn har inte hört av sig.Har känt mig lite bättre idag, men är fortfarande flåsig i andningsvägarna, har skrällhosta som river i lungspetsarna och är matt av något förhöjd temp och dundermedicin.
Det blir mest sängläge idag också. Läser Peter Robinson på rekommendation av Ärtan T och slumrar dessemellan. Och så väntar jag på att telefonen ska ringa och säga att jag inte behöver vara orolig för Lilla Hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar