Väckarklocka

Här ligger hon, som ett annat gosedjur, i Lilla Hjärtats spjälsäng. Men Katten är allt annat än ett gosedjur tidigt på helgmornarna. Fast både jag och väckarklockan är avaktiverade, så får jag ändå inte sova. Klockarkatt har jag hört talas om, men väckarklockarkatt?

Fem i sex kommer nämligen Katten in i sovrummet, jamandes för full hals. Om jag inte visar någon reaktion då, så buffar hon på mig med tassen. Och biter inte det, så hoppar hon upp och promenerar på mig, fram och tillbaka.
Idag sov jag räv (!) och då slutade hon efter ett tag och jag kunde somna om. Och vakna av klockradion en timme senare.

Denna iskalla och snöiga vinter har Katten begagnat kattlådan några gånger, något hon i annat fall aldrig gör. Hon är i det fallet en friluftskatt. Mat och vatten har hon i skålarna, så jag misstänker att det är mitt sällskap som hon är ute efter när hon buffar på mig tidigt om morgnarna. För Människan är ju Kattens bästa vän. Så är det.

Förresten: Jag hörde igår att taket jag fotat på bilden i det förra inlägget nu hade brakat ner med snö och allt. Ingen kom dock till skada. Vi hade varnat för risken, men det var tydligen för sent.

Uppdatering senare på dagen: Åkte förbi lokalen idag och såg att ryktet talade sanning. Tänk om man fått den där isklumpen och dessutom plåttaket i huvudet!