Jag var väl fem år när jag en mörk decembereftermiddag fick syn på en docka i skyltfönstret till leksaksaffären Zetterlunds Eftr på Köpmangatan i Västerås. Det blev kärlek vid första ögonblicket. Dockan hade blå ögon, långt ljust hår, en veckad blå kjol och en liten röd jacka. Hon var det sötaste jag sett. Mamma måste ha märkt min beundran, men sa ingenting.
Vilken lycka och överraskning jag kände när jag återsåg dockan på julaftonen. Hur i all sin dar kunde Tomten veta att just den här dockan var det jag önskade mig allra hetast? Det kunde jag inte räkna ut.
Dockan döptes till Cecilia och hon sitter numera bredvid min säng. Hon är väldigt bräcklig. Kroppen är som äggskal och spräcks lätt. Hon har fått nytt fint hår och nya underkläder och strumpor.
Det är märkligt vad man blir nostalgisk på äldre dar, det konstaterade min syssling Åke och jag när han tittade in igår på kvällskvisten. Men medan jag blir nostalgisk över en gammal docka, så blir Maken nostalgisk vid minnet av sin första bil, en ljusblå skönhet av märket Studebaker.Nej, nu måste jag göra lite Nytta! På återseende!
8 kommentarer:
Cecilia har ett väldigt uttrycksfullt ansikte så jag förstår mycket väl att du som liten tös föll pladask. Härligt att du fortfarande har henne kvar.
Karin
Vilken tur att tomten var tankeläsare!
Jag blir nog mest nostalgisk när jag minns människor som inte längre finns - men nästan allt som rör den lyckliga barndomen, kan nog få mig att falla i trans.
Margaretha
Karin: Cecilia är som en liten hälsning och påminnelse om mina föräldrars kärlek till mig.
Margaretha: Jo tomten och Mamma var nog i maskopi med varandra. Du har rätt, visst är det människorna man minns mest med värme. Saker kan bara påminna en om känslan som fanns då.
Din historia väcker också minnen hos mig fastän mer av det melankoliska slaget. Men det kanske jag berättar om i ett eget inlägg någon gång. Roligt i alla fall att du fick din önskedocka till julklapp. Nu för tiden vet barnen knappt vad de ska önska sig till jul...
Kramar från Ingrid
Ingrid: Ser fram emot att få läsa om din historia, även om den är melankolisk.
Kram
Vad söt!
Det var en fin docka du fick. Det är bra Maggan att du tror på tomten det gör vi med. Ha en fin dag !
Vad försiktig du måtte varit med henne, för de var ju så sköra.Härlig nostalgi.
Skicka en kommentar