Just nu pågår en het skoldebatt i vår lilla ort. Ska mellanstadiebarnen bussas in från småorterna till tätorten? Ska det byggas ny skola? Kan mellanstadiebarnen gå i samma skola som högstadiebarnen? Det har fått mig att tänka tillbaka på hur det var när jag började skolan.Jag är född alldeles i början av 50-talet och började skolan 1958, efter avlagt skolmognadsprov. Min bästis S såg till att hamna i samma klass som jag och sedan följdes vi åt hela skoltiden och till och med på vårt första jobb. När det var dags för oss att börja ettan var det ont om plats i skolorna. Det första klassrummet var inrett i ett garage i botten på ett hyreshus. Vi åt mat i kapprummet. Varje morgon trampade vår fröken Svea, som vi tyckte var väldigt gammal, igång orgeln och vi sjöng Din klara sol eller Morgon mellan fjällen.
Här är det examensdax i ettan. Jag och S står och pratar med S´s mormor från Finland, Mummi.
I andra klass fick vi flytta till ett utrymme i botten av ett höghus. Vi fick en ny, pigg fröken med svart kort hår och skrattgropar i kinderna. På rasterna gungade vi i lekparken och sjöng What´s you done to me så att det ekade mellan husen.
På examen i tvåan fick jag spela mandolin medan resten av flickorna sjöng någon vårsång iklädda blomsterhattar i crêpepapper.
I trean fick vi komma till ett riktigt klassrum i en riktig skola, Malmabergsskolan. Vi småpluttar fick gå i huset som kallades Bananen, på grund av dess form. Efter ett åt flyttades vi över till huset i bakgrunden, som vi kallade Sockerbiten. I trean fick vi en rödhårig fröken som hette IngaLisa och vi fick åka på skolresa runt Västmanland.
Här är det examensdax i ettan. Jag och S står och pratar med S´s mormor från Finland, Mummi.
I andra klass fick vi flytta till ett utrymme i botten av ett höghus. Vi fick en ny, pigg fröken med svart kort hår och skrattgropar i kinderna. På rasterna gungade vi i lekparken och sjöng What´s you done to me så att det ekade mellan husen.
På examen i tvåan fick jag spela mandolin medan resten av flickorna sjöng någon vårsång iklädda blomsterhattar i crêpepapper.
I trean fick vi komma till ett riktigt klassrum i en riktig skola, Malmabergsskolan. Vi småpluttar fick gå i huset som kallades Bananen, på grund av dess form. Efter ett åt flyttades vi över till huset i bakgrunden, som vi kallade Sockerbiten. I trean fick vi en rödhårig fröken som hette IngaLisa och vi fick åka på skolresa runt Västmanland.Mamma hade sytt min examensklänning detta året också. Det hade blått liv med volang och en kjol med blå blommor på vit botten. Jag kände mig så fin. Naturligtvis är bästisen vid min sida.
Pappa gillade att fota och sedan framkalla bilderna i ett förråd vi hade bredvid garaget. Det var så spännande att få vara med och se hur bilderna växte fram i framkallningsbaden. Sedan hängde de på tork tills vi kunde ta ner dem och titta på dem. Det är roligt nu att ha tillgång till denna skatt. Nu när jag har fått en scanner tänkte jag se om jag kan scanna lite fler bilder från det förgångna.
4 kommentarer:
Så bekant det låter, och ser ut. Den skolan jag gick i de första åren, löste trångboddheten med, vad de kallade dubblering. Två klasser delade på ett klassrum. Man turades om med att gå på förmiddagar och eftermiddagar.
Margaretha
förfärligt svårlästa ord - på fjärde försöket fick jag till det!
Margaretha: Jag har också märkt att bokstäverna i kommenteringsprocessen blivit mer svårlästa. Jag funderar på att ändra min inställning så att det blir lättare att kommentera.
När jag tittar på dina bilder kommer jag exakt ihåg hur mina egna examensklänningar från de första åren såg ut (rosa med vita spetsar, vit med blå kantband resp ljusblå). Åh vad fin man kände sig!
PO66: Visst minns man känslan! Klänningen från trean har jag kvar i mina gömmor någonstans!
Skicka en kommentar