Dagen ägnades åt Cinque Terre, den vackra klippiga kuststräckan med fem små byar som klängde som svalbon efter bergssidorna. Vi löste varsitt pass för 10 Euro och tog tåget till den första byn, Riomaggiore, den sydligaste byn. Där klättrade vi upp så långt vi kunde komma, till borgen och såg ut över havet, gyttret av tak. Långt under oss såg vi "Kärleksvägen", eller "Via d´Amore", slingra sig runt klippkanterna. Där gick vi några minuter senare. Många kärlekspar hade gått där före oss. Hjärtan var inritade på bergväggen och massor med lås med initialer på satt fastlåsta lite över allt.
Nästa by var Manorola, dit vi kom efter tjugo minuters behaglig promenad. Här fick fiskebåtarna firas upp och ner till vattnet som lågt långt ner från hamnplanen. Från Manorola tog vi tåget vidare till Vernazza.
Vernazza var som en stor byggarbetsplats. Den 25 oktober förra året drabbades byn av ett häftigt regnoväder som drog med sig ett stort jordskred. Jordmassorna gick 6 meter upp på husväggarna och begravde bilar, båtar. Nu jobbade man intensivt med att röja och bygga om. En gul helikopter levererade cement var femte minut. En enda restaurang var öppen, den serverade husmanskost till de som jobbade med röjningsarbetet. Vi slog oss ner där i solen och fick en pratstund med restaurangägaren. Han berättade att den italienske presidenten skulle komma på besök om en månad.
Den nordligaste byn, Monterosso, hade en bred strand och hade karaktären av badort. Den hade också drabbats av jordskred och vattenmassor, men det märktes inte lika mycket.
Vi återvände till La Spezia, nöjda och fyllda med intryck.
2 kommentarer:
Så vackra bilder, vad härligt det ser ut!
En vårvecka längs italienska riviäran kan jag varmt rekommendera!
Skicka en kommentar