För lite drygt 32 år sedan föddes min andre son, Pe. När vi åkte in den där lördagsmorgonen var det isigt och kallt. När vi åkte hem, några dagar senare, hade tussilagon slagit ut i dikesrenarna. Jag hade klätt Pe i en vit, mjuk overall. På bilradion spelade de Bright Eyes och jag var så lycklig.Idag har vi firat Pe hemma hos den unga familjen. Lilla Hjärtat delade frikostigt med sig av sina goa kramar och delade ut teckningar till alla sina gäster. Pe fick en med mystiska spår på, kanske dinosauriespår?
2 kommentarer:
Fina minnen. Vi mammor minns alldeles speciella små saker när stora ting sker.
Ha det gott!
Karin
Karin! Man minns så tydligt de stunder då man varit totalt närvarande i nuet. Vilket mirakel en nyfödd liten människa är!
Skicka en kommentar