Rester från en tid som flytt

Så gjorde vi då en tur som vi tänkt vi skulle göra länge. Igår åkte vi norr och väster om sjön Skagern. Målet var att besöka platsen för Södra Rådas gamla kyrka, en ovärderlig medeltida träkyrka som brändes ner 2001. Nu håller man på att omsorgsfullt bygga upp den igen efter bevarade ritningar och foton.

Strax intill låg hembygdsgården. En övergiven nalle satt uppspetad på gärdsgården. Det var lugnt och stilla, men en affisch på anslagstavlan skvallrade om att det skulle bli lustspel på gården redan till nästa helg.

Vi fortsatte färden längs smala slingriga vägar, förbi rödmålade torp, bondgårdar och herresäten. Vid Kroppfjäll gick vi i Magdalena Rudenschölds fotspår längs Suckarnas allé, över Tårarnas Bäck och fram till Lyran. Lyran i grånat trä stod lutad mot en stam. Den har stått där i över 200 år.

Magdalena var hovdam hos Gustaf III och förälskade sig i Armfelt, Gustaf III:s gunstling. Men efter kungamordet på maskeradbalen förvisades Armfelt och Magdalena drogs ofrivilligt in i hans kupplaner. Hon straffades med schavottering och spinnhus innan hon hamnade hos sin bror på herrgården Kroppfjäll som guvernant åt brorsbarnen. Stackars Magdalena! Några av de höga gamla träden längs stigen fanns nog redan på hennes tid och måste ha hört hennes gråt.

Vi återvände till nutiden och intog sen lunch i Hova och handlade livets nödtorft på ortens ICA-butik innan vi åkte raka vägen hem igen.