Septemberutflykt med Kupan

Fönstret i Rosendal

Jag har fått arbetskamrater igen! Sedan tidigt i våras jobbar jag på Röda Korsets Kupan några timmar varje vecka. Det känns roligt och meningsfullt. Människor är givmilda och skänker saker och kläder de inte behöver längre. Sedan får tingen glädja på nytt hos någon annan och förtjänsten går till Röda Korsets hjälpverksamhet.

Butiken är ofta fylld av ortsbor. En mormor letar något till barnbarnet, en ungdom som just fått eget boende hittar en lampa och fräscha gardiner, nyanlända asylsökanden hittar porslin och varma tröjor, en tågresenär köper lektyr till resan - allt till en mycket billig peng.

Sedan är det skönt att slå sig ner vid Kupans cafébord och dricka kaffe och äta Susannes goda kanelbullar och prata bort en stund. Några kommer bara in för att fika.

Mina kära f d arbetskamrater

Igår ordnade Röda Korset en utflykt för ortsbor som kanske inte själva kan ta sig ut så lätt. Det var ett stort gäng, 60 personer, som gav sig iväg med buss och privatbilar. Först åkte vi genom ett landskap med åkrar, ängar, lövskog, sjöar tills vi kom till Rosendals Festgård. Sista biten dit var smal och slingrig. Det enda ekipage vi träffade på var häst och vagn.

Väl framme bjöds det på en god lunch. Såsen till laxen och äppelpajen efteråt fick mycket beröm. Men det är inte maten som är den största behållningen av en sådan här tur. Det är ju att träffa nya och gamla bekanta. För mig blev det ett så kärt återseende när jag fick umgås med arbetskamrater från förr. Några av dem gick i pension för tjugofem år sedan.

Kaffedags på Norra Vättern

Eftermiddagskaffet serverades på Norra Vättern i Askersund och sedan var det raka vägen hem igen.
Så mycket tacksamhet och uppskattning som strömmade emot oss, Röda Kors-damer! Det här kändes riktigt bra, att kunna få vara med och göra något gott på hemmaplan också. Toppen!