Äntligen blev det av för mig att åka och hälsa på Min Lilla Tant. Som tur var är vägarna bara och halkfria ännu så länge. Jag gillar inte att kasa runt på isvägar sedan jag var med om trafikolyckan i januari.
MLT har det gott där hon bor nu, får omvårdnad och mat. Det hon saknar är väl långa pratstunder, men det har vi när jag kommer. Då sitter jag ihopkrupen intill henne så att hon ska höra vad jag säger och så pratar vi om ditten och datten. Minnen ploppar upp. Hon berättar om händelser ur sitt innehållsrika liv. När jag måste gå blir hon ledsen, men jag lovar att komma tillbaka snart. Det kommer inte att dröja så länge till nästa gång.
Nu är dagarna mörka. Gårdagen bjöd in på något dagsljus alls. Som jag längtar efter ljuset! Det känns härligt att veta att det vänder imorgon.
Varma hälsningar,
Eder förtrogna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar