Flickan från Peebles

Fe från San Sebastian, kunde inte skiljas ifrån henne

Det var knappt jag trodde mina ögon i morse när jag kastade ett öga mot fönstret: Solsken! Katten hade försökt få upp mig redan klockan fem genom att klappa mig på kinden och spinna och jama, men denna morgon ville jag få sova. Så Maken förbarmade sig något senare att gå upp och ge den envetna lite mat.

Igår hade vi en trevlig dag i La Stada. Först var vi städpatrull hos Pe, som har sagt upp sin lägenhet. Sedan bjöd hans fina E på tacobuffé i hennes lilla lya. Minsann fick inte "svärmor" smaka på ett riktigt gott vin också.

Kärleken riktigt lyser om paret.

Sedan promenerade vi till Filmstaden och bänkade oss framför "Hundraåringen". Den gav några fniss och en försmak av svensk sommar. Robert Gustafsson spelade en trovärdig åldring, en riktigt cool snubbe.

Idag, på den Internationella Kvinnodagen, vill jag visa en bild på min svärmor Isabelle:

Fotot är nog taget kring 1920. Hon växte upp hos sin stränga, paranta mormor i Peebles i Skottland. Mormor hade pensionat för unga kvinnor och där fick Isabelle hjälpa till med städning och tvätt. Hon berättade hur hon fick putsa mässingen på ledstängerna riktigt blankt och servera frukost i frukostmatsalen, innan det var dags att kila iväg till skolan.

Isabelles föräldrar flyttade tidigt till Canada, där det föddes tre systrar till Isabelle. Men eftersom mormor var lite sjuklig och behövde hjälp fick Isabelle stanna hos henne. Det var inte förrän hon fyllde arton år som hon fick träffa sina systrar för första gången. Då hade mormodern dött och Isabelle hade packat sina få tillhörigheter och tagit båten över Atlanten.

I Moose Jaw träffade hon svensken John, en kille som var delägare till den bilverkstad som hennes pappa anlitade. De gifte sig och fick en liten dotter. När dottern var ett år, tog de båten över till Sverige för att visa upp henne för Johns släkt. Det var meningen att de skulle fara tillbaka till Canada igen, men så blev det inte. Andra världskriget och dålig ekonomi satte stopp för det. Nu blev Isabelle återigen skild från sina föräldrar och systrar. Vilken längtan och vilken rotlöshet hon måste ha känt!

Tänk så mycket lättare vi har det idag att hålla kontakten och träffa varandra, trots stora avstånd.

Jag är tacksam över att jag fick lära känna Isabelle och över att vi fick en bra relation. Hon lärde mig mycket och jag tänker ofta på henne och hennes öde.