Längtan

Mina tankar om Längtan, gårdagens tema i Andrum:

Jag har nog aldrig längtat så mycket efter våren som jag har gjort denna vinter. Jag trodde att den aldrig skulle komma, men nu är den här. Våren. Och den kom tidigare än vanligt. Mars har inte varit så här varm sedan 1800-talet.

Just nu är det den bästa tiden, då vi har allt framför oss, allt vi längtat efter som solfattiga nordbor. Vi verkar nog lite tossiga i mångas ögon, när vi vänder våra näsor mot solen så fort den tittar fram bakom molnen eller när vi faller i extas för de små gula solarna vid vägkanten, vårens första tussilago.

Har du längtat efter något på sista tiden? Livet blir tomt utan längtan.

Jag kan minnas hur jag längtade som sexåring efter den söta dockan i leksaksaffärens skyltfönster i staden där jag bodde. Och vilken glädje och förvåning jag kände när tomten lämnade över ett paket med henne i! Hur visste tomten? Nu sitter hon i hyllan bredvid min säng och påminner mig om mina föräldrars kärlek och omtanke.

Jag minns också hur jag längtade som blivande tonåring. När börjar det riktiga livet? Hur är det att vara vuxen och inte få leka längre? Det var en längtan som var uppblandad med vemod. Är det roliga slut nu?

Jag längtade som nygift efter vårt första barn, som lät vänta på sig. Men som kom till slut, en och en halv timme före tolvslaget en nyårsnatt. Äntligen! Efter all denna väntan och längtan fick jag hålla honom i mina armar och titta in i hans klara, kloka ögon, medan personalen kom in med tända ljus och satte på radion som sände ut nyårsklockornas klang.

Senare i livet har jag längtat efter lugn och ro, efter sinnesfrid, efter tid för mig själv i en tillvaro då småbarn, hem och arbete krävt mycket av mig. Så här i backspegeln kan jag se att de åren kanske var de allra bästa. Det var en tid då jag behövdes för att livet skulle fungera för flera av oss. Det kändes bra att vara en kugge i ett välsmort (nåja) maskineri.

Efter pensioneringen kan jag längta efter sammanhang, mål och mening. Jag tycker att jag nu har funnit det i familjelivet med barn och barnbarn, i föreningslivet och i kyrkan.

Jag kan längta till detta kyrkorum, för här blir jag lugn. Här bara är jag, här stillnar min oro. Här känner jag sinnesfrid och ro. Jag önskar dig samma fridfulla känsla och starka närvaro. Här och nu.