Påskliljor, huggormar och glass

Det här är den första påsken Maken och jag tillbringar ensamma, vi har varit gifta i 41 år snart.

Igår morse var jag kyrkvärd i vår vackra lilla träkyrka och delade ut påskliljor till alla besökare. Sedan beslutade vi oss för att göra en utflykt. Tyvärr glömde jag min kamera, men upptäckte att mobilen fungerar skapligt den också.

Vi åkte på många små lantliga kringelikrokvägar. Första stoppet var Edö, där vi letade oss fram till det ställe där stackars Elsa Andersson år 1922 i januari slog ihjäl sig då hon föll från skyn med en outvecklad fallskärm. Det var hennes tredje hopp någonsin och det gjorde hon inför publik. Ett monument är rest på platsen och strax intill finns en underbar utsiktsplats över Alsen, den nordligaste delen av sjön Vättern. Längst bort skymtar man Askersund.



Man fick titta noga hur man satte fötterna på stigen upp till bergknallen. Vid två tillfällen överraskade vi soldyrkande huggormar. Citronfjärilar fanns det också gott om och vitsippor, blåsippor och violer.

Vi åkte via Åmmeberg, Zinkgruvan och Mariedamm till Hjortkvarn. Vi hade hört att det skulle finnas en mycket god glass där. Vi såg stället på långt håll. En lång kö ringlade sig ut från ett hus. Efter en halvtimmes tålmodigt köande fick jag komma fram och köpa våra glassar. De var goda!

När vi nu var så nära, så föreslog jag att vi skulle svänga in till Boo slott. Hade hört talas om påskliljorna där. Och vi kom precis i rätt tid. Påskliljor och vitsippor utgjorde en tät matta runt den lilla vita ( typ shabby chick) kyrkan.

Runt om reste sig väldiga gravstenar över grevar och baroner och gamla lärkträd. En speciell atmosfär. Kom att tänka på begravningsön utanför Venedig. där jag och PO66 strosade omkring för några vårar sedan.

Sedan blev det raka vägen hem, inte så många kringelikrokvägar längre. Och idag ser det ut att bli ytterligare en vacker påskdag!