Foto: Barbro Lindskog (förmodligen) |
De svart-vita fotona är ofta de finaste och står sig bäst genom åren. Bland min pappa Olles fotografier har jag här en favorit. Det är mammas väninnor Ulla och Torborg på promenad på Djäkneberget i Västerås med sina barn. Hon med vit rosett i håret är jag.
När jag var tonåring var det inne att klä sig svart-vitt. Det kallades Op-mode. Jag satte svarta band på min vita konfirmationsdräkt, hade svartvita clips i öronen och vita Corrège-stövlar på fötterna. Och kände mig mycket snygg och modern. Fast plaststövlarna var täta och obekväma. Det var skönt när man fick sparka av sig dem.
Bild från nätet |
4 kommentarer:
Kommer också ihåg det modet. Stövlarna (också i plast) skulle vara vita och det var då jag stiftade min först bekantskap med Svinto :-). Sen skulle man vara smal som Twiggy och kjolen skulle knappt täcka rumpan.
Kram från Ingrid
Vad snygga vi var i våra stövlar. Men mina var inte plast, jag minns dem som väldigt sköna och bekväma till skillnad från de högklackade som man vinglat runt i tidigare. Dräkter med bandkanter - tycker fortf att det är snyggt. Fast längre kjol finge man ju ha nu för tiden.
Musikanta: Jo tack, jag minns min kortkorta period. Mamma gillade det inte riktigt.
epsilon: På den tiden var man ju slank och klädde i det mesta. Men hade inte vett att uppskatta det. Nu för tiden klär jag mig endast praktiskt och bekvämt.
Skicka en kommentar