Min far

Idag skulle min pappa Olof fyllt 100 år om han levat. Därför tänker jag speciellt mycket på honom idag, även om han ofta är i mina tankar även andra dagar. Jag är glad för min pappa, en bättre sådan kunde jag inte ha fått.

Här är pappa med sin far Edvard, sin mor Agnes och storebror Gösta. Det var Gösta som valde namnet: - Han ska heta Olle, som Olle i läseboken Sörgården. Båda föräldrarna var lärare på skolan de bodde på, Amsta skola vid Skedvi utanför Kolbäck.

Så småningom fick Olle också börja skolan. Här sitter han längst fram i mitten och flinar. En gång på en rast åt han mask för att visa att han vågade. Då daskade mamma Agnes till honom men hon slutade tvärt, eftersom det dammade så förargligt om Olles rock.

Pappa var en utåtriktad, vänfast person som gillade friluftsliv, speciellt skidor, och som spelade luta och sjöng. Å, så många sånger som påminner mig om honom: Överbyvals, Grevinnan och trubaduren, Höstvisa, Tattare-emma, Dansen på Svinstaskär...Och så älskade han att ta med familjen på utflykter. Favoritställen var Kalles Kulle på Björnön och Badelundaåsen.

Familjen var viktigast för pappa. Hans omsorger om mamma Barbro och oss tre systrar var stora. Han var en modern och aktiv pappa, en pappa att vara väldigt stolt över. Och det är jag!