Tomt

Sista bilden på den älskliga varelsen. Hon finns inte mer. Hennes kropp orkade inte längre, hon blev kanske 18 -19 år, vi vet inte säkert. Ikväll fick hon somna in.

Vi var utvalda av henne och hon bodde hos oss sedan 2007. Tillgiven, klok, självständig. Hon var liten och söt, som en ungkatt fast hon var gammal. Hon pratade, gjorde sig förstådd med olika läten. Ville hon in sedan hon varit ute i skogsdungen, så hoppade hon upp på fönsterblecket och knackade på. Låg jag och läste kom hon och la sig på min mage som en liten värmedyna. Den sommaren jag hade sådan magvärk, var hon min lilla sjuksköterska och lindrade värken med sin varma kropp. Hon älskade att kura ihop sig i mitt knä.

Sedan en tid tillbaka ville hon varken äta eller dricka. Jag var överlycklig när jag fick henne att lapa i sig några slick med grädde eller vatten. Hon blev till slut bara en skinnpåse och man kände skelettet genom pälsen. Det var jobbigt att se henne. Ändå gör det så ont att behöva säga farväl och låta veterinären ge henne sprutan, fast jag inser att det var det enda vi kunde göra.

Skrållan, älskade lilla katt! Jag sörjer dig, mitt hjärta känns så ekande tomt. Tack för att du valde oss till din familj och att vi fick rå om dig!! Tack för att jag fick vara din matte. Nu blir ingenting sig likt längre.