Bath Place Hotel |
Efter att ha sprungit upp i några halvskumma hotellreceptioner hittade vi den här lilla oasen. Det var som att komma till en liten lugn by. Inga trafikljud, bara koltrastens drill och kyrkklockans ding-dång. På hotellrummet fanns en pärm med turistinformation och en berättelse om hotellets historia. Här hade minsann Richard Burton bott medan han spelade på en teater i närheten och som sällskap hade han Elisabeth Taylor. Den lärda deckarförfattarinnan Dorothy L Sayers hade också bott här medan hon hade något uppdrag på något av Oxfords alla lärosäten.
På vår promenad i universitetskvarteren såg vi den ena mäktiga byggnaden efter den andra. Gubben längst ner till höger såg inte ut att vara någon man ville retas med. Han vaktade ett gammalt bibliotek och såg väl till att folk lämnade tillbaka låneböckerna. Det är i de här kvarteren som man kan skymta kommissarie Lewis och hans medhjälpare Hathaway när de utreder morden som begås i staden med omnejd. Det hördes stoj och glam från en skolgård och där lekte pojkar i tio - elvaårsåldern, klädda i mörka kostymer, vita skjortor och slips! En något opraktisk klädsel att leka i, kan man tycka.
För att runda av och fira vår lyckade Englandstripp gick vi till Jamie Olivers italienska restaurang och skålade i Prosecco och avnjöt en läcker trerätters måltid.
Sen åkte vi hem!
2 kommentarer:
Åh så fint! Jag har tänkt besöka Oxford snart.
Anna, det tycker jag absolut att du ska göra! Det finns mycket att upptäcka där.
Skicka en kommentar