Bruksbesök i Boxholm och lukullisk lunch i munkkloster

Vacker rastplats, Boxholms bruksmuseum inrymt i en rosa kvarn. Boxholms kyrka med fasad av slaggtegel, tre glada Vadstena-besökare och den mycket välsmakande lunchen

En lördagsutflykt med Hembygdsföreningen, kan det va´nå´t? Jo men visst, det tyckte de tjugo som följde med till Boxholm och Vadstena idag.

Vi gav oss iväg tidigt om morgonen, då nattens regn knappt hunnit dunsta från asfalten. Det var fler som var i farten skulle vi bli varse. Det rustades både till ryttartävling och till race på Mantorpbanan och inte långt därifrån stod ett stort gäng trafikpoliser och vinkade in alla fordon. Vår chaufför Göran fick blåsa och visa trafikkort och godkändes. Han blev så lättad att han glömde stanna ordentligt vid stopptecknet. Men polisen såg mellan fingrarna och lät oss fara vidare..

Vi pustade ut på en rastplats som blev utnämnd till Sveriges vackraste rastplats år 2012. Där halade vi fram våra kaffetermosar och utflyktsmackor.

Rosettfönstret i Boxholms kyrka

I Boxholm hade vi stämt träff med kyrkvärden Birgit som visade den pampiga kyrkan, byggd av slaggstenstegel. Det mesta i kyrkan var byggt av ortens befolkning: de vackra träbänkarna, allt smide, fasaden. I taket hängde den väldiga ljuskronan från Gusum som enbart hade elektriskt ljus.

I Boxholms bruksmuseum träffade vi en nestor som jobbat sedan 1955, främst på gjuteriet. Han berättade om brukets långa historia, det märktes att han var stolt över att man varit först i Sverige med att få elektriskt ljus, bland annat.

Det här vykortet köpte jag också på Tre Systrar. Det andas frid, eller hur?

Lunchrasten tog vi på Klosterhotellet i Vadköping, i det gamla munkklostret. Munkarna skulle ha varit gröna av avund om de hade vetat vad vi fick till lunch idag. Sedan hade vi en stund fritt strosande, som jag använde till att titta in i några butiker och komma ut med ett och annat trevligt och välbehövligt. Som en söt mugg från butiken Tre Systrar eller en fin randig tröja i grått och vitt.

BW och Maken har inte svårt att orientera sig.

Dags att återvända norrut, sa Maken och tillika Hembygdföreningens ordförande. Sagt och gjort! Nu är vi hemma i den lilla galliska byn igen.