En mycket varm och solig junidag 1973 går vi genom järngrinden, uppför den grusade gången och in i det svala dunkla kyrkorummet. Bakom oss följer våra tärnor i blommiga klänningar från Hennes. Precis när vi kliver över tröskeln börjar orgeln spela och folket i bänkarna reser sig upp. Jag minns att brudbuketten av gula rosor och blåklint darrade till i min hand.
Det är nu 46 år sedan, blybröllop kallas det tydligen. Sedan dess har vi öppnat många grindar och fått två fina söner och två underbara barnbarnsflickor. Och tärnorna är fortfarande med i våra liv, syster S och bästisen.
 |
| Foto: Västmanlands Läns Tidning |
10 kommentarer:
Ja jag minns det som igår. Spännande inför kyrkan och alla som väntade på oss. Det är inte ofta jag blir tårögd men jag blev det då framför altaret när prästen sa ... Tager Du.. Minns också festen i Kolbäck med alla samlade i trädgården och sen resan till vår gemensamma bostad i Karlskoga för att dagen efter starta vår bröllopsresa.
Är tacksam för de kärleksfulla åren.
Stort grattis! Ni ser så härligt förväntansfulla ut! Men jag hade inte kunnat känna igen er från den bilden om du inte skrivit att det är ni!
Och innanför kyrkomuren stod Ruth och vaggade Tucs för att inte störa ceremonin. Det var varmt. Och Tucs var så söt. Sedan middagen på Kolbäcks värdshus. Kram Eva
Modet som var då känns moderiktigt nu och ni är minst lika vackra nu som då! Två fina själar som fann varann.
Ps. Är det Kurt-Ola som står på knä och tar kort?
Kramar
Emma
Charlie: Och vi minns den dubbla påssjukan jag åkte på när vi var på hemväg från Kolbäck till Karlskoga. Så fin omsorg jag fick av dig när feberfrossan satte in. Men efter tio dagar kunde vi äntligen åka norrut på vår bröllopsresa.
Bloggblad: Nej, det förstår jag. Jag var halva mitt nuvarande jag till kroppen men dubbla längden på håret.
Eva: Ja, det var en dag och kväll att minnas. Så roligt att så många var med och delade vår glädje.Kram
Emma: Tack för din underbara kommentar, spar den i mitt hjärta. Nej, det är inte Kurt-Ola utan en kompis till Charlie som hette Nisse (han finns inte mer, tyvärr). Lena var bara 13 år då och hade inte mött sin härliga Kurt-Ola än.
Vad det är fint med foton som väcker fina minnen. Ni var ju verkligen så stiliga.
epsilon: Så värdefullt med svartvita foton som håller skärpan så fint. Det var tack vare VLT som vi fick en bunt från kyrkbacken.
Skicka en kommentar