Vatten är livet - Wasser ist leben

Mycket har jag fått vara med om. Nu senast en kompakt resa till vår tyska vänort Grevesmühlen som ligger i anrika Mecklenburg-området.

Det var tretton timmar i buss dit, över broar, över sund med färjor, sedan två välmatade dagar som inkluderade stadstur, utflykter, social samvaro, kaosartat oväder, stadsfest med bratwurst och öl, umpa-bumpa och Tivedshambo. Och sedan tretton timmar i buss hem igen.

Vi bodde så vackert, de flesta av oss, i Schloss Wedendorf, ty det fanns inte rum för oss i själva staden. Det pampiga vita huset omgavs av en lummig park och en grön damm med en svanfamilj i.

Varje morgon kl 04.30 väcktes jag av göken som satt i närmsta träd och gol som besatt.

Den andra morgonen blandades göken kokoande av åskmuller. Vi rustade oss för att vara med om den stora paraden, tog med oss svenska flaggor, visselpipor, godis och klädde oss i gult och blått och klev upp på bussen. Medan vi rullade genom landskapet utbröt det värsta åskovädret jag någonsin varit med om. Det blev mörkt som på natten och blixtarna korsade varandra på himlen. Regnet vräkte ner.

I Grevesmühlen blev situationen kaosartad. På någon timma fylldes stadsgatorna med lervatten, gatubrunnarna blev fontäner. Snart genljöd staden av sirener, brandbil efter brandbil ryckte ut. Personbilar fastnade i lervällingen, butiker och källare fylldes med vatten.

Paraden blev avblåst, för första gången någonsin kunde man inte genomföra den. Vårt gäng tog skydd på en restaurang där vi tröstade oss med Tivedspôjkarnas musik. Det var lite som när fartygsorkestern på Titanic spelade Närmare Gud till dig.

Men till allas lättnad drog ovädret bort och det klarnade upp igen. Folk kom fram till torget, lyssnade på musik, umgicks, käkade bratwurst och drack öl. På den stora scenen hälsade den tyske borgmästaren Lars Prahler välkommen och vår egen borgmästare, Bo Rudolfsson, önskade alla deltagare en trevlig fest.

Och det blev det - en trevlig fest, alltså. Och tack vare allt vatten blev denna resa extra minnesvärd. På stolpar runt om i staden hängde redan blå flaggor där det stod Wasser ist leben (Vatten är livet). Jo, jo! Med viss måtta.

Överst: Gruppen går på stadsvandring med Dorina, Eva och Henrik på tröskeln till natthärbärget
Nederst: Per-Arne äter Tiramisou, Anders rattade bussen med perfektion, jag doppade fötterna i Östersjön