 |
| Foto: Wikipedia |
En annan som lyser upp är Lilla Lila. Den här bilden ville hon att hennes pappa Pe skulle skicka till mig, hennes farmor, igår kväll.
Pappa Pe fyllde 40 år igår och vi kunde endast hylla honom på distans. Det känns jättetråkigt. Men fest ska vi ha, det säger mamma Em. Riktigt när den blir av är det dock ingen som vet ännu.
Det har varit populärt med ungdomsbilder på Facebook. Här är en bild på undertecknad i första klass i hemstickad grön tröja och tvärklippt lugg. Den urgamla fröken hette Svea Ekholm. Hon måste ha varit 65 år och spelade Din klara sol går åter upp på orgel innan vi startade med inlärandet. Vår skolsal låg i garagen under hyreshuset på Stentorpsgatan i Västerås. Skolorna räckte inte till, årskullen (födda 1951) var för stor. I tredje klass,när Malmabergsskolan var byggd, fick vår klass plats där och bästisen och jag fick kortare skolväg..
Idag ska jag försöka deklarera och kanske ta en lite skogspromenad.
Hav mod!
Maggan
4 kommentarer:
När jag gick i folkskolan hade vi en vikare som alltid spelade "Din klara sol" innan han började lektionen. Vilka skolminnen vi har.
Koltrastarna är härliga. Jag matar med äppelklyftor som de gärna hackar i sig.
Lisan, då var det nog en av "dina" frukostgäster som satt i trädtoppen och tackade för maten! Kram
Att inte kunna fira påsk med släktträff och inte heller fira vår 40-åring i mitten av april känns ju lite motigt, men det är ju bara att acceptera. "Den klara sol" var väl den psalm som alla småskol- och folkskollärare var tvungna att lära sig. En tramporgel i varje klassrum - en svunnen tid.
epsilon: Ja det är ju bara att konstatera att livet är "on hold". Man får njuta av de små ögonblicken och göra det bästa av det som är.
Fröken Svea lärde oss att skriva med bläckpenna också, man hade eget bläckhorn. Och på roliga timmen läste hon ur Fem-böckerna av Enid Blyton.
Skicka en kommentar