I onsdags var det dags att dra tillbaka till Vitsand och Junker Jägares sten, nu i sällskap med ett trevligt seniorgäng, där de allra flesta nog fått sitt vaccin i armen. Vädret hade skiftat om ordentligt. Den här dagen var det ingen som badade eller solbadade på stranden. Vi kröp ihop bakom planket där vi blev utfordrade med nygrillade burgare och kaffe med dopp. Det var så trevligt att få träffas, det livade upp.
Maken berättade sägnen om det olyckliga paret Junker Jägare och kungadottern Gunhilde och sedan gick vi upp genom skogen för att titta på var det hela hade utspelat sig.
Som tack för berättandet fick Maken vackra vårblommor med en käck skylt nedstucken bland det gröna. Morgonen därpå var inte alls vårlikt. Snön yrde ner och la sitt vita täcke över krokus och scilla. Skyltens budskap kändes väldigt fel, just då.
Idag ser det bättre ut, snön som föll igår har i stort sett försvunnit. Min kära vapendragare och kollega fyller år idag. På bilden nedan är vi unga och tjusiga. Hon och Ulla Lövdén, statsministerns fru, har haft samma chef, en mycket charmerande och rolig och morgontrött kille. Kropp och själ kom inte samtidigt till jobbet, i det fallet.
Nu är det dags att göra kväller!
Ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar