I tassemarkerna

 Igår eftermiddag satt de där igen på scenen, Tivedspôjkera. Det var första gången på mycket länge som de spelade tillsammans. Senast var den där höstkvällen när de tränade hemma hos oss och jag satt på övervåningen och hörde musiken strömma upp från vardagsrummet. Det var då jag såg på Facebook att nu var andra vågen av Coronaviruset över oss och att det från och med då inte var tillrådligt att träffas. Jag tyckte mig höra fartygsorkestern spela Närmare Gud till dig från ett sjunkande skepp.

Sedan dess har det kliat i fingrarna på bandmedlemmarna på att återigen få spela ihop. Och igår stod de för uppvärmningen inför hembygdsföreningens årsmöte i Dammtorp, ett möte som helt och hållet hölls utomhus. Å jisses vad det behövdes uppvärmning. Det var stenkallt. Mot slutet var fingrarna stelfrusna på spelemännen, men vad gjorde det. Kul var det! Årsmötet var rätt raskt avklarat och efter en kopp kaffe, en smörgås och en supergod kaka var det dags att vända kosan hemåt igen.

Idag har jag tagit en promenad i omgivningarna. Träffade:

- en katt
- två bekanta damer i färgglada jackor
- tre hästar
- två fotbollskillar, en hade röd lugg
- många kajor

Gick en sväng där jag aldrig gått förut och upptäckte i ett hörn skelettdelar av ett djur och tjockt med grå päls och hår. Måste ha varit en liten älg som bitit i gräset där. Har stora stygga vargen varit framme, månntro? Jag ökade på stegen lite.

Ja, man har inte roligare än man gör sig, eller hur?

Ha det!

PS: Här är mitt senaste bidrag till Sydnärkenytts webbsida, intervju med nyinflyttade Elin Bard.