Hälsning från den "lilla galliska byn"

En knippe fina dagar har vi fått så här i mitten av september. 

Lördagen

I lördags åkte vi äntligen ut med bilen en sväng till skog och sjö. Vi tog den lilla turistvägen längs Undens strand. I änden av sjön hade ett stort gäng slagit läger och höll på att förbereda lunchmaten. Det rykte ur grytorna och en schäfer sprang glatt mellan folket, som spände upp tältdukar till skydd för brisen från sjön. "Vår" vildapel lite längre fram längs vägen dignade av både röda paradisäpplen och inympade gula äpplen. Jag plockade av lite för att ha till moset till julskinkan.

Vid Röa Broa tog vi fram kaffet och limpsmörgåsarna. Markägaren höll på att rensa ur sin skogsdunge med en liten skotare. Det doftade av friskt trä och kåda. Vi fick en lång pratstund med honom och hans fru, de skulle till kolmilan och smaka på årets kolbullar om en stund. Själva plockade vi med oss kantareller och Karl Johan-svampar, som sedan dess blivit till några omgångar varma mackor.

Söndag

Solen lyste milt när jag gick ut genom kyrkporten. Pe ringde och undrade om vi hade något för oss eller om de kunde komma över en stund. Jippieee!!

Hon, som snart ska bli storasyster och som jag ännu kallar Lilla Lila (LL), plingade snart på dörren. Snart befann sig LL och jag och en hög med gosedjur på övervåningen, medan hennes pappa och farfar hjälptes åt att laga farfars specialitet, den spanska grytan. Mamma Em fick vila sig en stund. Bäbisen i magen börjar bli tung att bära på.

Till vänster: LL som farmor vill att hon ska posera Till höger: Som hon helst vill se ut

Jag läste Astrid Lindgrens Jag vill också ha ett syskon för henne. Ilon Wiklands bilder är underbara, men LLs reflexion var att det var väldigt rörigt i rummet. Och det kan man ju hålla med om.

Måndag

Klockan åtta på måndag morgon fick samfällighetens garageplan en ansiktslyftning: Nytt grus som packades till och slätades ut så att vi slipper kliva rakt ner i stora pölar när vi går ur våra bilar under kommande regnvädersdagar.

Efter ett pass line-dance, svettigt och roligt, knäppte jag på TVn och såg utsändningen från drottning Elisabeth II:s begravning i London. Vilket skådespel! Medeltida väktare i röda dräkter, 142 blåklädda  matroser som drog katafalken med kistan med riksregalierna och rosor, säckpipeblåsare och gosskör, trumpetare, kungligheter, politiker, präster i vackra mässhakar och massor med vanligt folk längs paradgatan. Jag tyckte lite synd om de unga männen som bar kistan upp för trappen och in i Westminster Abbey och sedan så småningom ut igen. Måtte ingen snubbla!! Tänkte jag och det gick ju bra.

Fotade TV-bilden

Septembersolen lyser idag med! Får nog gå ut och röja lite i trädgården.

Ha det!