2014-08-04
Augustihelg
Ännu en het sommardag, och här sitter jag och knappar på datorn. Är jag inte riktigt klok?
Bilden ovan är ifrån igår. Precis när vi gått ut från Vandrarnas Kapell i Tiveden, där Tivedspojkarna medverkat i en gudstjänst med läsarsånger, så föll regnet mjukt och varmt. Solen lyste igenom regnets draperi och lät regndropparna glittra i lövverket. En välbehövlig kort dusch som gärna skulle få ha varit lite längre.
I lördags firade hembygdsföreningen 60-årsjubileum på Casselgården. Det blev en riktigt lyckad tillställning. Maken, som är ordförande, höll ett anförande och sedan fick tre trotjänare utmärkelser av förbundet. Representanten från distriktet berättade hur mycket den frivilliga arbetskraften inom hembygdsrörelsen är värd. Det är häpnadsväckande många miljoner som läggs ner.
Laxå-profilerna Bosse och Tero spelade upp en dialog mellan en Antoinitermunk och en vandrare. Det var en tablå ur Bodarnespelet, som har spelats på klosterplatsen några somrar. Jag kände mig genast förflyttad till medeltiden, men rätt som det var glimtade lite nutid fram.
Sedan var det min svåger Kurt-Olas tur. Han höll ett fint visprogram som började med Frödings Strövtåg i hembygden. När han sjöng Ferlins I folkviseton, så blev jag tårögd för i ögonvrån såg jag hur Pe och Em tog varandras händer. Den texten är så underbar.
Och tårtbuffén blev lyckad, den också. Min tårta fick med beröm godkänt. Skönt för mitt dåliga självförtroende när det gäller bakning. Jag ska senare berätta för er om ett mindre lyckat bak jag gjort i min husmoderskarriär.
Sedan kunde vi pusta ut med middag i trädgården. Vi satt kvar länge den kvällen. Det var ljummet och skönt. Solen hade gått ner för länge sedan innan vi gick in i huset igen.
Ha en skön augustivecka, kära vänner!
Etiketter:
föreniningsliv,
sommar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kul när man känner igen personer på dina foton. Idet här fallet var det väl förstås bara en. Kan tänka mig att han höll ett bra anförande!
I Folkviseton sjöng Åsa själv när hon gifte sig i kyrkan till mitt ackompanjemang. (Kunde Carola sjunga på sitt eget bröllop så kunde Åsa också, tyckte jag. I synnerhet som hon har en underbar röst.)Jag behöver inte ens höra sången för att bli tårögd :-).
Kram från Ingrid
Fantastiska bilder och bra bärretelse ... Kram ! Velika!
Skicka en kommentar