Dagen därpå var vi ett gäng som följde med på bussresa till kungliga huvudstaden. Vi mellanlandade i Södertälje för lunch. Inte visste jag att det fanns en sådan liten idyll så nära trafikbruset och storstadshetsen. Bussen körde en liten smal väg (tur att vi inte fick möte) ut på ett näs där det låg ett gult värdshus alldeles vid strandkanten, Glashyttans Värdshus. Oj vilken mat! Svampsåsen var gudomligt god. (Jag får inte betalt för att skriva det! 😉)
Eftermiddagen tillbringades i Edits sällskap, d v s under nittio minuter fick vi uppleva Edit Piafs liv och sånger från Göta Lejons scen. Mor och dotter Ernman och Björn Kjellman med fler gjorde en fin föreställning med härlig scenografi. Men jag skulle vilja ha hört Je ne regrette rien på franska som slutnummer. Nu sjöngs den på svenska, men man skulle ha kunnat växla över till franska som en slutkläm. Intensiteten i vissa av Edits sånger får hjärtat att gråta.
Månen och stjärnorna gjorde oss sällskap hem i mörka kvällen.
Imorgon väntar nya äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar