Joy to the world!

För 35 år sedan, en och en halv timme före tolvslaget, föddes Joy! Han föddes på sin farmor Isabelles 60 årsdag och hon tyckte att han var den allra bästa present man kunde få.

Joy var ett riktigt energiknippe när han var liten. Han var alltid glad och full med upptåg, ungefär som hans dotter Isabelle är idag.

Joy blev med tiden en reslig man, 2 m lång. Han är omtänksam och ansvarstagande och jag, hans mamma, är omåttligt stolt över honom.

Grattis och lycka till på Ditt nya år!

Min svåger - en trubadur

Nu har vi fest i Bloggborgen. Min svåger, Kurt-Ola Lindgren, har tagit fram gitarren och bjuder oss på Dan Andersson. Ljudet i datorn blir skrälligt och det beror enbart på min lilla kameras begränsningar. I verkligheten låter det härligt.

Ett fruset ögonblick

Vilken strålande vacker dag vi har. Jag tog ledigt från jobbet och det gjorde jag rätt i. Det är ju nästan brottsligt att inte gå ut och njuta av vädret en dag som denna.

De här bilderna tog jag vid vårt sommarparadis, Revelbadet. Furorna sträckte sig mot den blå himlen och det ångade om stammarna. Minus 17 grader stod det på termometern när vi åkte iväg.

Långt därute sitter det en vinterfiskare och prövar sin lycka. Somliga fångar fiskar, andra fångar ögonblick.

Mot kvällningen kommer min lillaste lillasyster och hennes man och de två italienska bröderna Leo och Angelo (av rasen Lagotto Romangolo). Då får Katten hålla sig på rummet, jag tror inte att hon är så begeistrad i italienska herrar.

Nej, nu ska jag städa vidare! Hasta la vista!

Ibland får man pussla!

Varje jul lägger Maken och jag ett pussel, i år blev det Panda-pusslet Svenska Vilda Djur på 500 bitar. Vi började på juldagens eftermiddag och blev klara igår till lunch. Jag förmanar Maken varje år att inte gå upp och lägga några pusselbitar när han vaknar på natten. Det gjorde han nämligen till min stora bestörtning ett år. Det låg färdigt på morgonen, inte alls roligt. I år var det jag som var uppe och "tjuvlade" några pusselbitar. Jag blev väckt av Katten tidigt på morgonen, och kunde inte låta bli att fundera över lodjur och rävar.

I vanliga fall har jag inte tålamod att lägga pussel, men när det blir av under några lata, lediga dagar, då tycker jag att det är så roligt. Man övar upp sitt sinne för form, färg och detaljer och är totalt fokuserad. Det är lite som meditation. Jag kan minnas tillbaka med välbehag pussel jag varit med om att lägga, såsom den medeltida tyska staden som syster S, kusin E och jag la för några år sedan, eller det jättestora pusslet med motiv från en park i Paris på sekelskiftet.
Idag har vi haft besök av Lilla Hjärtat och hennes pappa. I den stora röda julgranskulan såg hon en "Bebi"! Vi har jagat runt, klättrat och spelat synt, så nu när hon och sönerna återvänt till staden, så är Farmor lite trött men glad.

Imorgon är det åter arbetsdag. Julen är över för denna gång.

En julros till en julros!

Grattis på födelsedagen, Miss Jones!

Nu sjunga Guds änglar i himmelens höjd!

Det är tyst och lugnt i huset. Hyacinterna och kaffet doftar. Ute faller julesnön, det är milt, någon minusgrad. Imorse var jag tidigt uppe, redan vid fem, eftersom jag skulle sjunga i kören på julottan. Det visade sig att jag även skulle vara kyrkvärd och jag fick läsa den vackra gammaltestamentliga texten.

Igår, på julaftonen, var vi tillsammans nio personer och en katt hos Joy och Ani. Ja, katten Ramses räknar sig som person, han också. Han hälsar nådigt på oss när vi kommer och vill vara i centrum. Ovan är det Isabelles moster som hanterar Ramses. Han kan bli väldigt, väldigt lång.

Här blir han omklappad av Joy och Pe.

Men när Isabelle vaknar, då får han en mer undanskymd plats, för då är det hon som får alla applåder. Igår var hon på ett strålande humör och charmade oss alla.

Här är hon i färd med att öppna den första julklappen, som kom från pappa Joys mostrar.

På kvällen var vi tillbaka i vårt lilla hus i "den lilla galliska byn". Mina julklappar bestod av filmer, böcker, änglar och ett presentkort på kläder. Härligt!

Här är änglarna, som jag fått av kära kompisen C. Jag sjunger den sång som jag fått lära mig av mormor och mamma och som jag varje julaftonsmorgon väcker familjen med: Nu sjunga Guds änglar i himmelens höjd!

Dan före dopparedan

Det blå gryningsljuset letar sig in genom fönstret. Där innanför står jag och stryker, fortfarande i min röda morgonrock.

Dagen blev vacker. Vi gjorde några ärenden "på byn", sonen klippte sig, jag och Maken handlade de sista julklapparna och kompletterade innehållet i kylskåpet. Sedan åt vi lunch på vägkrogen. Jag hade vunnit rabattkuponger till restaurangen under höstens modevisning. - Dom fick du betala dyrt för, tyckte Maken och menade att jag troligen smittats med svininfluensan vid det tillfället.

När vi åkte hemåt var naturen så vacker att Maken och jag beslöt oss för att ta en liten fotosejour medan sonen Pe satte på kaffet.

Ikväll har vi rustat för julen. Jag har trillat köttbullar och ungsstekt revbensspjäll. Maken har griljerat skinkan och Pe har klätt granen. Och så har vi alla tre slagit in paket inom lykta dörrar.

Det är mycket som är härligt med julen. Allra härligast är alla goda tankar som flyger kors och tvärs i form av julkort, mail och telefonsamtal. Och många tankar går även till dem som inte finns med oss längre. Julen knyter ihop dåtid med nutid, nära med långt borta.

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag dig som läser det här!