Korridoren

En vanlig dag på jobbet har det varit. Jag sitter i min kontorsmodul och tittar in i min datorskärm. Jag får ett ärende ut i "korridoren" och får se eftermiddagssolen lysa in genom fönstren. Det liknar en pelarsal. Det är vackert trots att det är en öde korridor.

Åt andra hållet är korridoren bebodd, främst av konstruktörer som klurar ut sinnrika konstruktioner. Just i dagarna råder en förväntansfull stämning, snabba fotsteg, glada röster... Måtte vi ro hem den där fina ordern!

Söndagsutflykt

Vi åkte ut lite på måfå, Maken och jag. Solen lockade men det var inte direkt varmt i luften idag. Första stoppet blev lunch i Hova och sedan vek vi av mot Älgarås. Där finns en fin träkyrka som vi bara måste fotografera.

Vi passerade Lilla Pjungserud (underbart ortsnamn, eller hur?) och kom till näset mellan Unden och Edsån. Isen gav ifrån sig dova smällar. Där det var öppet vatten lekte solkatterna med vågorna. Vi stannade till vid Skaga Kapell och den urgamla offerkällan. Så här står det i Wikipedia:

Den första stavkyrkan på platsen uppfördes någon gång kring år 1137. Det finns flera sägner kring denna kyrka, exempelvis om att vikingahövdingen Ramunders dotter Skaga lät bygga kyrkan åt sin make. Det man däremot vet är att vid den källa som finns här hade det under hednisk tid uppstått en kultplats och det därför var naturligt att man senare byggde en kyrka på platsen.

Kyrkan var en av få stavkyrkor som fanns i Sverige. Den revs 1826 för att få hejd på den offerkult som uppstått på platsen. En rekonstruktion av medeltidskyrkan uppfördes 1957-1958 efter arkitekt Erik Lundbergs ritningar och med hjälp av de gamla beskrivningarna av kyrkan som fanns bevarade. Skaga stavkyrka kunde nyinvigas 1960.

Den 2 januari år 2000 eldhärjades kyrkan och brann ner till grunden. Kyrkan rekonstruerades och invigdes i juni 2001 av biskop Lars-Göran Lönnermark.

Utanför Gullebolet (inte illa som ortsnamn, heller!) eldades skräp och gamla grenar. Doften av eldrök ger mig också en känsla av vår.

Nu ska jag hänga tvätt och sedan förbereda ett möte som ska hållas en kväll kommande vecka. Maken spelar på sin nya gitarr och Katten sover ihoprullad på sängen.

Ha det så gott!

Vilken visa!

När jag hittade den här bilden i chiffonjéns gömmor inser jag hur lastgammal jag är. Bilden är tagen när vi uppträder för våra föräldrar i "Barnträ" (barnträdgården som det hette då). Min bästis S står längst till vänster och jag längst till höger.

Sången vi sjunger är helt omöjlig i dagens läge, men då visste man inte bättre. "Vi vara ifrån Afrika" heter sången och har en helt hopplös text. Märkligt nog kommer jag ihåg både text och melodi.

Igår lördag var det årsmöte med FN-föreningen. Vi är ett engagerat gäng människor som bryr oss och vill kunna göra omvärlden något lite bättre. Igår gästades vi av unga Elin. Där kan man tala om engagemang! Hon och en kompis ska cykla från Nordkap till Gibraltar. Vilket projekt!

I torsdags var det premiär för projektkören. Vi ska träna Elton John-sånger under sex torsdagskvällar och sedan ha en konsert med solist och band. Roligt! En av sångerna är vackra Sacrifice.

Spets på tillvaron

Ikväll har vi haft våra tyska väninnor här på middag. Det är de som fann sitt paradis på jorden här i storskogen. De kvistar över till Sverige så ofta de kan och tycker att det är skönt att slippa storstadsträngseln. Nästa gång vi ses kanske det blir en blåsippspromenad i vackra Trystorps Ekäng.
Jag unnade mig en bukett tulpaner från Ica. Den här buketten var läckert rosa/lime-färgad och blommorna som bulliga pioner.
Piffade upp mig med en spetssjal kring halsen. Det är detaljerna som gör det. Eller attiraljerna, ett ord som jag har haft vissa besvär att uttala.

God natt!

Skolminnen

Just nu pågår en het skoldebatt i vår lilla ort. Ska mellanstadiebarnen bussas in från småorterna till tätorten? Ska det byggas ny skola? Kan mellanstadiebarnen gå i samma skola som högstadiebarnen? Det har fått mig att tänka tillbaka på hur det var när jag började skolan.

Jag är född alldeles i början av 50-talet och började skolan 1958, efter avlagt skolmognadsprov. Min bästis S såg till att hamna i samma klass som jag och sedan följdes vi åt hela skoltiden och till och med på vårt första jobb. När det var dags för oss att börja ettan var det ont om plats i skolorna. Det första klassrummet var inrett i ett garage i botten på ett hyreshus. Vi åt mat i kapprummet. Varje morgon trampade vår fröken Svea, som vi tyckte var väldigt gammal, igång orgeln och vi sjöng Din klara sol eller Morgon mellan fjällen.
Här är det examensdax i ettan. Jag och S står och pratar med S´s mormor från Finland, Mummi.
I andra klass fick vi flytta till ett utrymme i botten av ett höghus. Vi fick en ny, pigg fröken med svart kort hår och skrattgropar i kinderna. På rasterna gungade vi i lekparken och sjöng What´s you done to me så att det ekade mellan husen.
På examen i tvåan fick jag spela mandolin medan resten av flickorna sjöng någon vårsång iklädda blomsterhattar i crêpepapper.
I trean fick vi komma till ett riktigt klassrum i en riktig skola, Malmabergsskolan. Vi småpluttar fick gå i huset som kallades Bananen, på grund av dess form. Efter ett åt flyttades vi över till huset i bakgrunden, som vi kallade Sockerbiten. I trean fick vi en rödhårig fröken som hette IngaLisa och vi fick åka på skolresa runt Västmanland.

Mamma hade sytt min examensklänning detta året också. Det hade blått liv med volang och en kjol med blå blommor på vit botten. Jag kände mig så fin. Naturligtvis är bästisen vid min sida.

Pappa gillade att fota och sedan framkalla bilderna i ett förråd vi hade bredvid garaget. Det var så spännande att få vara med och se hur bilderna växte fram i framkallningsbaden. Sedan hängde de på tork tills vi kunde ta ner dem och titta på dem. Det är roligt nu att ha tillgång till denna skatt. Nu när jag har fått en scanner tänkte jag se om jag kan scanna lite fler bilder från det förgångna.

Din klara sol

Igår morse var himlen alldeles eldröd. Precis när jag kom fram till porten för att gå in och påbörja en ny arbetsvecka var jag tvungen att langa upp kameran och skjuta iväg ett skott.

Jag har köpt en blå blomma, Karpaterklocka?, till fönstret i mitt arbetsrum. Där står den och lyser och sprider glädje. Jag suger i mig alla ljusglimtar jag kan medan jag väntar på det verkliga vårljuset.

Ikväll när jag kom hem väntade Maken med en bukett röda rosor och en god köttgryta. Sedan drog han iväg på övning med sina spelbröder.

Jag hoppas att ni har det bra, denna Valentins Dag!

Visst är detta helt underbart!