Grinigt

Kvart över fem tycker Katten att det är färdigsovet. Hon jamar uppmanande: - Upp med dig, Matte! Och när jag inte hörsammar uppmaningen så hoppar hon upp och puttar till mig med tassen. Rackarns! Då är det bara att pallra sig upp och släppa ut henne i gryningen.

Vaknatten igår slutade lyckligt. Joy fick den hjälp han behövde på sjukhuset, Isabelle sov tryggt hela natten och Maken kom hem i vargtimmen. Som pensionär kan han ju styra över sina sovmorgnar och sova ut. Tack för era kommentarer, de värmer.

Igår fick Maken rycka ut igen som Räddande Ängel. Min bil har uppfört sig nyckfullt på sista tiden. Ibland har den vägrat starta. Igår, när jag varit hos doktorn med mitt värkande knä, så nekade bilen totalt att hosta igång. Det hjälpte inte med några tricks alls. Susanne från Helpdesk kom förbi på trottoaren och hon ryckte in även här och försökte hjälpa till genom att skjuta på. Men nej. Så Maken fick rycka ut, skjutsa mig tillbaka och ordna med bärgning och bilverkstad. Ett trasig relä var orsaken till grinigheten, konstaterade bildoktorn. Jag bjöd Maken på mat på ortens kinarestaurang som tack.

Nu ska jag packa en väska för idag ska jag ta tåget västerut. Kommer hem igen i morgon kväll. Sköt om er så länge!