Min gröna ungdom

När vi ändå är inne på nostalgi:

När jag var en tämligen nybliven tonåring var Lyckan en färsk hennes. Här kunde man svepas in i rosenröda drömmar om framtiden, kolla in vad man skulle ha på sig, läsa om popartisterna. I den här tidningen presenteras skivan Eve of Destruction med Barry McGuire, "en blond, blåögd gosse från Oklahoma" och en skiva av Chér, som presenteras som ena halvan av Sonny & Chér.

Att döma av bilden här bredvid så var Corrège högsta mode. Jag sydde på svarta band på min vita konfirmationsdräkt med kort kjol och kort jacka och satte vit/svarta clips i öronen. Syrrans plastiga vita stövlar fulländade bilden. Sedan var jag klar att gå på hippa, som vi sa då.

En annan spännande tidning var ju förstås Bildjournalen med sina elefantbilder av idolerna. Det var på den tiden då Slamcreepers med Björn Skifs vann över Tommy Körbergs Maniacs som sjöng "Someone is taking Maria away". Jag och många med mig satt klistrade vid radions Tio i topp och skrev noga ner röstresultaten, vecka efter vecka. Jag har nog den slitna anteckningsboken kvar någonstans.

De lokala idolerna var Bates, som hade en enda nationell hit en gång: The Stewball. Jag var väldigt förtjust i gitarristen Björn Werngren, som förövrigt gick i samma skola som jag. Under Operation Dagsverket hamnade jag hemma hos hans mamma och fick putsa fönster. Kan inte tänka mig annat än att hon fick göra om hela jobbet. Jag var nog rätt okoncentrerad, speciellt som nämnde Björn och hans bandkompis Jorma klev in genom dörren.

Precis i skarven mellan barndom och tonår satt bästisen och jag hemma på mitt rum och undrade. - Vad sjutton gör man när man är tonåring? Det verkar så tråkigt. Man kan ju inte leka längre. Vi ville inte riktigt lämna alla äventyrslekar i skog och mark, lekar som varade flera dagar i sträck. Men det blev till slut folk av oss också, fast inuti så finns nog den där lilla tjejen kvar, hon som gillar att klättra i träd och bygga kojor. Och snart är lilla Bellan stor nog att bygga koja med! Då ska här lekas igen!