Bandet som brast

Igår pratades det svamp så till den milda grad på fikarasten att jag slutade en timme tidigare för att Maken och jag skulle hinna ut i svampskogen. Det småduggade men det hindrade oss inte. Vi hann inte många meter in på den mjuka gröna mossan innan den första gula kantarellen stod där. Sedan hittade vi fler och även trattkantareller och rynkad tofsskivling. Regnet tilltog. Och jag insåg att jackan jag bar inte var regntät. Vi höll tappert i ändå, men regnet var envisare, så till slut återvände vi till hemmabasen.

Tack för trevliga kommentarer på förra inlägget. Vi har väl lite till "kvinns" råkat ut för små försmädligheter. Jag kom just att tänka på en stor, härlig kvinna i reklambranschen som jag hade mycket att göra med i mitt tidigare liv. Hon hade en viss förmåga att drabbas. Hon berättade för mig att hon precis hade träffat en blivande kund för första gången och de stod i receptionen för att säga adjö. Det var vinter och E hade päls. Då kände E att något brast runt midjan. Det var gummibandet till underkjolen som tröttnat. Hon lät dock underkjolen halka ner till anklarna och klev sedan ur den lite elegant, hela tiden konverserande kunden. Han var mycket artig och låtsades inte med en min om hennes envisa försök att pula ner underkjolen i pälsfickan, som blev alltmer elektriskt uppladdad. Jag tror hon fick jobbet!