Venedig - en bedagad skönhet

Så fel den norska väderstationen hade! Solen sken mjukt över Venedig och fick färgerna att glöda. Över allt väntade nya skönhetsintryck. Jag kunde inte se mig mätt på de slitna, vackra fasaderna, det gröna vattnet, kaskaden av växtlighet som vällde ner över balustrader och smideskorgar.

Tidigt på torsdag morgon tog vi båtbussen längs Canal Grande och klev av vid St Markusplatsen, som kändes fridfull och vänlig. Ännu hade inte så många turister hopat sig framför domen. Kaffet på Quadri var gott men dyrt.

Dyrt var det också vid Rialto-bron på Caffé Saraceno. Men det var det värt. Miljön och utsikten betyder mycket. Min chica väninna, PO66, njuter av vyn och cappucinon.

Igår natt, vid halv två, kom jag hem. Det blev en lång dag, söndagen, fylld av väntan och av viss oro att inte komma iväg för hotande askmoln. Men iväg kom vi, med askmolnet i hasorna.

Imorse gick jag upp kl 06.00 för att gå till jobbet. Så just nu lockar sängen mer än något annat. Jag får berätta mer en annan gång.