Arrivederci!

Ikväll packar jag min lilla gröna väska. Det är dags för PO66 och mig att ge oss iväg till staden på vattnet. Tråkigt nog verkar det komma mycket vatten uppifrån också, men vi får hoppas att den norska vädersidan har fel för en gångs skull.

När jag skulle lägga ner min nyinköpta blus i väskan upptäckte jag att stöldlarmet fortfarande satt på. Jag ringde butiken som ligger i ett köpcentrum fem mil härifrån. Det var stängningsdags och jag hörde dammsugaren surra i bakgrunden. - Det är i stort sett omöjligt att ta bort larmet själv, man kan göra sönder plagget. Kom in hit, vi öppnar kl 10.00. Det är bara det att vi måste åka vid lunchtid till flygplatsen. Så onödigt och så trist. Jag känner mig besviken just nu.

Imorse tog jag svängen förbi vårt lilla konditori och köpte med mig en kanelkrans. Jag fick nämligen besök av en illustratör som jobbat åt företaget i 26 år. Tillsammans med konstruktören dissekerade vi en produkt som jag ska skriva en bruksanvisning till. Illustratören är fenomenal på att göra snygga och smarta bilder. Ibland, ganska ofta, säger en bild mer än ord.

På kvällen var det körövning med vårsånger på reportoaren. Snart flyttar vår körledare och kantor till vackra Värmland. Familjen ska slå sig ner på den östra sidan av Fryken. Vi har ännu ingen aning vem som kommer att efterträda henne.

Nästa gång jag skriver, kan jag berätta om staden på vattnet.

Tills dess, må väl!