Det kom ett brev...

Det kom ett brev om sommarsäd,

om vinbärsbuskar, körsbärsträd,

ett brev ifrån min gamla mor

med skrift så darrhänt stor.

Ord intill ord stod klöveräng

och mogen råg och blomstersäng,

och Han som över allting rår

från år till år.

Där låg i solen gård vid gård

inunder Herrens trygga vård,

och klara klockor ringde fred

till jorden ned.

Där var en lukt av trädgårdsgång

och av lavendel, aftonsång,

och söndagsfriden då hon skrev

till mig sitt brev.

Det hade hastat natt och dag,

utan att vila, för att jag

långt borta skulle veta det

som är från evighet.

Pär Lagerkvist

Visst är det roligt med riktiga brev som man får i brevlådan. Det är inte så vanligt nu för tiden. Igår kom ett långt brev från min bästis Sussie och det gladde mig mycket. När vi var barn och tonåringar var vi oskiljaktiga. Vi träffades som bäbisar på BB, eftersom det bara skiljer två dagar mellan oss. Våra familjer bodde nära varandra på Skogsvägen i Västerås, så mammorna träffades och bytte erfarenheter när det gällde spädbarn. Vi gick på samma kalas i hemmasydda eller hemmastickade klänningar och smakade sockerdricka för första gången. Det stack i näsan.

Efter några år flyttade min familj, först till Jakobsbergsgatan och sedan, när syster S kommit till världen, flyttade vi in i en egen liten villa på Norra Malmaberg. Snart kom Sussie och hennes familj flyttandes till samma område och sedan dess hängde vi ihop i vått och torrt. Vi gick i "barnträ", i småskolan, i blåvingarna, på mandolinlektionerna, på högstadiet i Skiljebo och på gymnasiet på "Fryx", sommarjobb på Sätra Brunn, alltid tillsammans. Det fortsatte med ett år i franska Grenoble och sedan med Sekreterarskolan i Stockholm, Lausanne och Brighton.

Hemma i hammocken: Syster S, Sussie, kusin T och jag.

Sussie var tärna på mitt bröllop, var med på "bröllopsresa" till Österrike och blev gudmor till min förstfödde. Det första riktiga jobbet hade vi också gemensamt, som sekreterare på Bahco i Enköping. Sussie tröttnade dock på sekreterarrollen och utbildade sig till lärare i Falun. I den röda trasiga boken "Mina vänner" skriver Sussie, 8 år, att hon vill bli mamma och barnträdgårdslärarinna. Hon blev mamma, till Ylva, och lärarinna, så drömmen slog in.

Nu är det lördag eftermiddag och Lilla Hjärtat slumrar i sin spjälsäng. Maken medverkar i ett hembygdsarrangemang nere vid hammaren. Jag ska precis gå ner och få mig en kopp kaffe och njuta av friden.

Fridens!