Den här dalagården hade timrade hus med blyinfattade fönster. På gårdstunet fanns en brunn och en man höll en häst i grimskaftet.
På en höjd på andra sidan bäcken tronade ett riddarslott. Nere i dalen på älvstranden hukade sig de grå torpen med gräsbevuxna tak. Får gick och betade på ängen och allt andades gammeldags frid. Det enda som oroade var en mystisk port med smidda beslag som ledde rakt in i berget. Vad doldes där bakom?
Vägen var lång. Längst fram gick morfar och farfar, ivrigt diskuterande. Lilla Hjärtat hade det bekvämt och blev skjutsad i vagn av moster. Mamma fick skavsår och bars en sträcka av starka pappa. Sist i raden kom Farmor som fotade. Mormor var hemma och tillredde en jättegod lunch, kycklinglasagne och sallad och efter det pannacotta. Det smakade mums, tyckte alla!
Maken och jag åkte hem på slingriga vägar som jag nog aldrig åkt på förr. Vi åkte förbi ett gammalt välskött bruk, prunkande trädgårdar, hagar med kossor, kalvar och tjurar, gröna ängder och mognande sädesfält. Sedan kom vi upp på vår lilla bekanta skogsväg. Solen glödde i väster och lyste på ängsgräset som såg ut som en mjuk päls.
Maken och jag åkte hem på slingriga vägar som jag nog aldrig åkt på förr. Vi åkte förbi ett gammalt välskött bruk, prunkande trädgårdar, hagar med kossor, kalvar och tjurar, gröna ängder och mognande sädesfält. Sedan kom vi upp på vår lilla bekanta skogsväg. Solen glödde i väster och lyste på ängsgräset som såg ut som en mjuk päls.
1 kommentar:
Ja det var en trevlig dag. Inte kunde man anan att det fanns såna konstverk mitt ute i skogen
Skicka en kommentar