Det var mulet i Askersund och det var mulet i Laxå, men över Kullängsstugan var himlen ljusblå och de grå husen från 1600-talet låg inbäddade i mjuk snö. Grenarna på den väldiga hängbjörken bildade ett gnistrande draperi av snökristaller. Det var igår när Maken och jag åkte och hämtade min kamera som jag slarvigt nog glömt kvar på puben och bowlinghallen jag bevistade i torsdags kväll. Och utan kamera vill jag inte vara någon längre stund.
Nu blir det mildare och då vet man inte hur länge det får vara så här sagolikt vackert.
Idag har jag bokat en resa för i maj, så Maken och jag ska ta oss till Lands End i England tillsammans med våra vänner från Körsbärsdalen. Det ser jag fram emot, men innan dess väntar vi något mycket fint, ett Litet Hjärta till.
2 kommentarer:
Vilken tur att du glömde kameran så att ni fick uppleva denna fantastiska vinterdag! Kram/ Lillasyster L
Ja visst var det tur. Det var i allra sista momangen!!
Skicka en kommentar