Här är jag igen, på bilden alldeles nyfrissad av min hårleverantör MP. Jag fick en återbudstid på måndagskvällen då den första Sverige-matchen gick av stapeln på FotbollsEM. Det var inte många som ville klippa sig då.
Annars har jag "hängt" en del med Röda Korset. (Lite roligt uttryck, förresten, det där att hänga med någon) Dels var det vanlig jobbartisdag på Kupan och på kvällen träffades Kupan-folk från Södra Närke nere i Askersund. Vi träffas då och då och utbyter erfarenheter och tipsar varandra om hur vi kan få våra verksamheter ännu bättre.
På onsdagen var det dags igen. Då åkte ett gäng volontärer från vår Röda Korset-krets till en grannkommun och åt lunch. Det var ett häftigt ställe, må jag säga. Höga ståtliga hus i svart och glas som inrymde tropisk växtlighet och en fin restaurang. Parkeringen var alldeles full med bilar och det förstod man när man kom in och såg alla lunchgäster. Efteråt sa en av chefskockarna med hektiska rosor på kinden att det här var den värsta anstormningen hittills.
 |
| Medeltida rosbuske vid Ryttmästarbostället, klostermuren vid Varnhem, Bernhard som Karolin, och min fina klasskamrat som var sig precis lik trots att det gått 46 år sedan vi sågs. |
På torsdagen "hängde" Maken och jag med ett trettiotal av mina exkollegor. Vi i styrelsen för seniorklubben hade ordnat en resa till ett fantastiskt ställe utanför Skövde, Ryttmästarbostället vid Simsjön. Där huserade Bernhard, en eldsjäl i dess rätta bemärkelse. Han tog emot oss iförd Karolineruniform och underhöll oss sedan i fyra timmar (!) med berättelser från den svenska historian och med egna funderingar kring då och nu. Han visade runt bland soldattorpen och senare hemma hos ryttmästaren själv, där huset var som en Pandoras ask. Nya rum avslöjades undan för undan. I halvtid åt vi en god lunch från ett buffébord som var laddat med goda rätter.
Efter det besöket med alla intryck vilade vi ut i Varnhems Klostercafés trädgård. Jag gjorde en liten egen promenad för att fota omgivningen och möter ett stort gäng svartklädda människor som är på väg till katedralen. Min första tanke var att det var begravningsfolk, men någonting sa mig att det här var något annat. - Ska det bli konsert? ropade jag. - Ja, det ska bli körkonsert! svarade en kvinna med ett glatt leende. Jag blev häpen ståendes framför henne: - Men dig känner jag ju igen!!! Och hon sa likadant. Det visade sig vara min studentkamrat från Västerås som jag inte träffat sedan vi sprang ut på skolgården i juni 1970! Vilket sammanträffande! Åh, så roligt!
Vår eminente busschaufför körde oss genom ett sommarfagert landskap på smala vägar kantade med nyponrosor. Alla gårdar hade skyltar med gårdsnamnet utsatt och det fanns gott om djur i hagarna, till och med getter såg vi. Det blev en fin hemresa efter en lyckad utflykt.
Ha en skön helg!
Maggan
2 kommentarer:
Grattis på födelsedagen! Fina bilder du visar. Härligt med utflykter när vädret är så vackert. Världen är bra liten ibland när man träffar på människor man inte sett på så många år. Konstigt att man känner igen varandra. Min finska "syster" och jag träffades ju igen efter 60 år och jag kände genast igen henne när hon stod och mötte oss vid färjan. Ögonen och blicken ändrar sig aldrig.
Födelsedagskram från Ingrid som håller på och gör de sista förberedelserna för morgondagen.
Tack Ingrid! Önskar dig också en underbar födelsedag. Tänk att vi fyller så nära inpå varandra i tvillingarnas tecken! Kram, Maggan
Skicka en kommentar