 |
| Tack för 50 lektioner |
Nu var det texten till söndagens Andrum jag behövde skriva klart. Rubriken denna gång är Fröet som gror, ett passande tema för årstiden, eller hur?
Tårtan på bilden ovan blev en glad överraskning för mig. Igår eftermiddag hade jag och min duktiga elev den vanliga svensklektionen, då vi sitter vid köksbordet och gnuggar grammatik, skriver texter till bilder, läser dagsaktuella nyheter och löser korsord. Efteråt brukar vi fika tillsammans med systrarna och mamma.
Denna gång hade systrarna tillverkat en hjärtformad tårta med jordgubbar, choklad och vaniljkräm och på den stod det TACK FÖR 50 LEKTIONER. Det var alltså den femtionde gången som vi höll vår lektion (som jag för övrigt skriver ihop själv efter eget huvud). Jag blev så glad och rörd över denna överraskning!
Min elev är mycket läraktig, ambitiös och duktig. Hon har utvecklats från att inte våga säga just någonting till att prata svenska helt utan problem och uttrycka sina tankar och funderingar. Jag beundrar henne och jag trivs enormt bra i hennes och i hennes familjs sällskap. Jag är så glad att jag har fått lära känna dem!
4 kommentarer:
En fin uppskattning för ett bra jobb
där alla är nöjda.
Det är fint att kunna hjälpa och att förmedla
kunskap till de som behöver den som allra bäst
för att få känna samhörighet i ett nytt samhälle.
Härligt!
Pettas: Tack, Karin, för din fina, varma kommentar. Det är verkligen en "win-win"-situation för mig, detta.
Vad härligt att du märker resultat! Det är den bästa bekräftelsen. I grundskolan hade jag det så bra att mina elever fick 20-30 min privatlektion och då går det alltid snabbare när man verkligen kan individualisera. Den gruppen som jag hade var mycket svårare, för där skillde det mycket och alla behövde hjälp hela tiden och kunde bara få någon minut i taget enskilt. Att 7 av 11 (= de som var mest närvarande) klarade nationella proven och gick vidare, tar jag som att jag ändå fick godkänt trots att några tyckte att det gick för sakta.
Du verkar ju ha en väldigt intresserad elev!
Bloggblad: Marianne, ja det är nog ganska annorlunda att kunna ägna sig åt en elev i taget. Och jag har världens bästa elev, hon vill verkligen lära sig.
Skicka en kommentar