Vyer från Åtorp och Södra Råda och den goda äggmackan och kaffet |
Den här dagen började med att sladdosan till dataskärmen hade gått sönder och jag letade efter en ersättare, hittade en, men fick den inte att fungera. Det avhjälpte Maken, som just vaknade till sin fyrtiotredje Fars Dag, som far.
Efter lite donande hemma med småstrul och tappade grejor beslöt vi att åka ut och känna på novemberluften. Vi ville trotsa grådiset och åka dit näsan pekade. Den pekade mot Åtorp. Där finns en mycket vacker stenbro, som jag ivrigt fotade. - Låt oss åka till den gamla kyrkan i Södra Råda, föreslog Far. Sagt och gjort! Vi letade oss förbi Rudskoga och tog av den lilla vägen ner mot Södra Råda.
Vi konstaterade att man byggt några meter till på träkyrkan, som ska uppstå igen och se ut som den såg ut i forna dagar, före illdådet då en vettvilling brände ner 1300-talskyrkan. Vi passade på att ta fram lunchen: kaffe, äggmacka, ostmacka och pepparkaka. Gott, gott. Det var alldeles tyst och fridfullt, förutom en galen tupp som gol som besatt från en gård i närheten och någon kråka som kraxande flög över de bruna fälten.
Men när vi lite småfrusna satte oss i bilen för att ge oss hemåt igen, så startade den inte! Den gav ifrån sig några pipande läten och sedan var den tyst. Maken försökte i omgångar, men nej. Ingen respons.
Vi tittade på varandra: Vad gör vi nu? Provade nå en bilmekaniker utan resultat. Det blev till att ringa på bärgning, Vi har en viss vana nu. Detta var tredje gången på några månader. Värre var det att få tag på taxi en sen söndagseftermiddag. Men efter några försök på olika håll lyckades vi få tag på en bil.
Södra Råda i dystert väder genom bilfönstret |
Vi fördrev några timmar med denna utsikt framför ögonen. Både bärgaren och taxichauffören ringde flera gånger för att hitta oss där ute på åkern. Och till slut kom de fram samtidigt.
Dags för bärgning nummer 3 under andra halvåret 2018 |
Men om bilen ska få vara kvar i det här hushållet, det vete katten!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar