Så här års brukar Maken och jag vara på resande fot med våra vänner A och U. I år blir det inte så. Men man kan alltid resa i minnena. Jag läser i min dagbok från den 11 maj 2019 då vi befann oss på den lilla ön Guernsey i Engelska Kanalen:
"... Efter frukost åkte vi först till det lilla kapellet, ett smycke täckt av snäckor, porslinsskärvor, pärlor. Det var omgivet av vackra växter; fuchsia som växer som stora träd, getrams mm. ...
"Vidare upp mot kusten där det stod bevakningstorn på parad. Gröna kullar, rosa trifft, blått hav, sol, blåst och lärkor...."
Eller så kan man resa i böckernas värld. Just nu varvar jag boken om Selma, som just har varit i Egypten och Jerusalem, med Felsteg, första boken om Doggerland, en påhittad ö mellan England och Danmark.
Men innan jag reser vidare i böckernas värld får jag nog gå ut och dra upp lite ogräs.
Förresten, Birdnet berättade att jag hörde talgoxe och entita i morse när jag hämtade Nerikes Allehanda.
So long!
1 kommentar:
Det är härligt att ha resor att tänka tillbaka på. Just nu känns rätt avlägset med att man skulle vilja flyga igen. Kanske inte ens resa på Selma Lagerlöfs vis med tåg och båt. Ett tag framöver får det väl bli turer i egen bil. Vi har också varit rymlingar ur karantänen för att träffa barn och barnbarn utomhus.
Skicka en kommentar