Det är söndag morgon och snart dags att ge sig ut i Vasaloppsspåret, ja bekvämt sittande i soffan framför TVn, förstås.
En dryg vecka har förflutit sedan jag sist skrev här i bloggen och den veckan har förmörkats av rapporteringen av krigets fasor i Ukraina. Chockvåg på chockvåg: 6 mil lång konvoj av ryska pansarvagnar på väg till Kiev, Putins hot om kärnvapen, bombade hus i brand, bomber över järnvägsstationer, flyende kvinnor och barn, kränkning av svenskt luftrum.... Allt sker inför våra ögon på TV-skärmen. Det är inga "fake news", ingen osanning som innebär internering enligt duman. Det är tyvärr den bittra sanningen.
I min lilla värld är det sig likt. Det har varit en vecka med årsmöten, jobbtimmar på Kupan, line-dans på Folkets Hus, lunchträffar och biobesök (såg den berörande filmen Belfast).
En av dagarna blev en riktig "Tycho Brahe-dag", en dag då oturen var framme för Maken och mig. Det började med att sängen brakade ihop när vi satte oss samtidigt på sängkanten. (Jag vet vad du tänker, PO66!)
Var ska vi sova i natt? Det var vad jag nynnade på när vi var tvungna att skynda iväg och göra våra inköp. På väg hem med fyllda kassar började det väsnas i bilen. Det lät som en cementblandare drog igång. Varningslamporna tändes på instrumentbrädan. STOP stod det ilsket rött. Maken klurade ut att det var fläktremmen som gått. Så bilen blev obrukbar. Men det löste sig för oss: Maken kunde laga sängen och bilen kommer att lagas på måndag när bilverkstaden öppnar igen.
En kväll var det årsmöte för hembygdsföreningen. Maken överraskades med att få ta emot en hedersnål med lagerkrans ur distriktsordförandens hand. Jag var inte lika överraskad, men glad att jag tipsade honom att byta tröja inför kvällen.
Igår åkte vi ner till A-sund (i min lilla bil, som fortfarande är hel!) och hälsade på vår kompis A. Han bjöd på god lunch och vi hade som vanligt mycket att diskutera. Och som vanligt avslutade vi med ett parti Alfapet. Det var inte helt mörkt när jag körde tillbaka över gärdena och genom skogen. En tunn månskära hängde högt upp på himlen.
Nej, nu är det bäst att jag kilar ner och sätter på TVn. Vill inte missa starten på Vasaloppet!
Hej då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar