Än har vintern inte riktigt släppt sitt grepp här hos oss. Snötäcket ligger fortfarande kvar på gräsmattan, tjockt och hårt. Men solen börjar värma på dagarna och gör sitt jobb. Igår, lördag, drack Maken och jag kaffet efter lunchen på en vidunderligt vacker plats. Vi ville ha sol, frisk luft och sjöutsikt. Det var tyst, förutom skogsduvans kuttrande från gransnåret.
 |
| Överst till vänster: Föreläsning om Kuba och Jamaica. I mitten: Lille I, en vecka gammal, och hans fina mamma. Nederst till vänster: En kruka jag ropat in på nätauktion (20 kr). Till höger: En solig stund vid Unden. |
För drygt en vecka sedan föddes lille I. Ja, liten och liten - han vägde över 4600 gram när han kom. Men hans mamma tyckte att förlossningen hade gått snabbt och bra, det berättade hon när vi träffades hemma hos familjen i förrgår eftermiddag. Tänk vilken glädje att få välkomna ett nyfött barn och tänk vilken glädje att få träffas igen!
Nu väntar en solig söndag på mig, en söndag utan några som helst planer. Jag tror jag börjar med att sätta på kaffet och hämta in tidningen.
Ha det!
2 kommentarer:
Är I ett barnbarn? Jag har inte full koll på din familj.
Jag tycker mig känna igen stilen på vasen. Tror att mamma hade en liknande när jag var barn.
Hos oss finns det liiite tunn is nära land, eftersom nätterna är så kalla. I övrigt känns det som vår.
Bloggblad: Nej lille I är min skyddslings andra barn. Jag pluggade svenska med henne, eftersom hon var för gammal för att gå i svensk skola när hon kom. Hennes tre yngre systrar gick däremot i grundskolan och två av dem på gymnasiet (blev undersköterskor). Tyvärr fick hennes familj inte stanna i Sverige. Hon blev den enda av familjen på fem personer som fick stanna, p g a att hon gift sig. Jag uppskattar kontakten med familjen mycket, den har gett mig värme, gemenskap och insikter.
Skicka en kommentar