A pro på äppelpallning

Ett glatt och livligt samtal runt fikabordet på Casselgården i eftermiddag rörde sig bland annat om äpplen och äppelpallning. Alla damerna hade så många roliga anekdoter att förtälja i ämnet att jag inte hann dra min historia. Så då tar jag den i det här forumet istället:

På höstkanten någon gång på sextiotalet granskade pappa belåtet sitt lilla äppelträd som för första gången bar frukt. Tio stycken ljusgröna, blanka äpplen hängde där på grenarna. - Imorgon ska vi få smaka, sa pappa. - Den här tidiga sorten heter Transparent Blanc och ska vara väldigt god.

Men på morgonen därpå var trädet tomt. Pappa fick syn på ett gäng killar som hoppade över vårt staket och han var inte sen att sätta av efter dem, i full fart uppför backen. Trots pappas meriter på löparbanan i Munktorp hann han inte ifatt pojkarna.

Snopna och besvikna blev vi. Jag skrev till och med en visa om händelsen: Pallarvisan.

Men historien är inte slut än:

Fyrtio år senare anställdes en ny chef på det multinationella företag där jag jobbade. Vi kom i samspråk och det visade sig att vi båda två kom ifrån Västerås, till och med från samma bostadsområde. - Jaha, bodde du på den gatan! Jag kom ihåg en gång när jag och mina kompisar pallade äpplen där och en arg gubbe kom utrusande och jagade oss uppför hela backen.

Historien fick sin upplösning och äppeltjuven blev identifierad!

Pallarvisan

Bakom staketet när ingen vet det
smyger små killar som gillar vår frukt.
Äpplena frossas, livremmar lossas.
Tänk om man kunde på grabbar få bukt.

Men häromdagen tog jag en i kragen
skakade om för ilsken jag var.
- Du får ifall du frågar, men ej om du tar!
- O, tack! s án och verkade både vänlig och rar.

Men nästa dag kom en hel rad
utav små grabbar som tiggde och bad
- Kan vi ej få frukt som han igår?
Tänk så fort såna rykten kan gå!

Bakom staketet: Syster S och jag går på promenad med Lillasyster L några år tidigare än händelsen ovan.