Det står ett litet knotigt vildäppelträd vid kanten av en djup sjö. Dit brukar vi åka, Maken och jag, för att plocka äpplen. I år var vi så sena, så nästan alla äpplen hade fallit till marken redan.
Det går inte att äta dem som de är, men de blir ett finfint mos, med lagom blandning av beska, syra och sötma. Dessutom får det Lilla Hjärtats älsklingsfärg: Moset blir alldeles rosa. Det blir gott till julskinkan!
1 kommentar:
Just sådana äpplen som är för sura att äta blir härliga i äppelmos och äppelkaka. Blir moset dessutom rosa är det ju ett extra plus.
Kram från Ingrid som önskar dig en skön (kyrk?)helg.
Skicka en kommentar